En sak med tron som har varit självklart för mig under hela mitt liv är att jag kan förtrösta mig på Gud. I alla lägen. Men nu när jag sitter här själv och funderar och tänker och jag kommer inte överfund i hur min framtid är tänkt att vara. Jag vet att alla någon gång eller komma själva vara i den situationen. Livet utanför skolans skyddande väggar? Din uppgift på jorden?
Själv har jag nyligen börjat på min skola som alla andra förstaårs elever på gymnasiet och har 2 år kvar där jag vet var jag kommer vara. Men typiskt mig oroar jag mig för mycket för för många grejor. De senaste månaderna har min hjärna verkligen varit på högvarv. Hjälpt vad jag har tänkt! De vanligaste frågorna i livet har snurrat runt mig utan att ha blivit besvarade. Och så klart är det bara en själv som kan det rätta svarat. Men inte förrän det väl sker.
Jag har stött på en massa personer och hört hur dom sen barnsben eller högstadiet har kämpat för att få sina drömmar uppfyllda. Och jag beundrar deras drömmar och beslutsamhet att ta sig dit. Det var då jag frågade mig själv om mina drömmar, mina mål i livet, min uppgift att tjäna Gud? Jag vet inte? Det måste du och jag lära oss att acceptera.
Men Gud vet, så allt är lugnt. Vi måste våga släppa kontrollen och förlita oss på att Gud. Det kanske inte blir just den vägen om vi föreställt oss men när vi når målet, kommer vi nå drömmen. Och om vi har en dröm (även vi som inte kommit på våran) lägg det i Guds händer. Han tar hand om det. För det är enklare när man är två som gör det. Tro mig han kommer göra det bättre än du kunnat föreställa dig. Förtrösta dig på Gud.
Amen
- lollo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar