Du och jag är skapades till att leva i en relation med Gud. Innan vi kommer in i det förhållandet kommer alltid något att fattas i våra liv. Därför upplever vi ofta ett tomrum. En rocksångare uttryckte det så här: "Jag har en tomhet djupt inom mig..."
En hemmafru skrev i ett brev till mig om "en djup, djup tomhet". Och en ung flicka uttryckte det så här: "en bit som fattades av själen."
Människor försöker fylla denna tomhet på olika sätt. En del försöker överbrygga svalget inom sig med pengar - men det tillfredsställer inte. Aristoteles Onassis, som var en av världens rikaste män, sa vid slutet av sitt liv: "Miljoner är inte nog för en människas behov i livet."
Andra prövar droger, alkohol eller sexuell utlevelse. En flicka sa till mig: "De här sakerna ger något direkt, men efteråt känner man sig ihålig." Andra försöker med hårt arbete, musik, sport eller jagar framgång. Det behöver inte vara något fel med sådant i sig, men det tillfredsställer inte den där djupa hungern inom varje människa.
Inte ens de intimaste mänskliga relationer, hur underbara de än är, tillfredsställer denna "tomhet i djupet av oss." Inget kommer att överbrygga det gapande svalget, utom det nära förhållandet till Gud som vi är skapta för.
Enligt Nya Testamentet beror denna tomhet på att människan har vänt Gud ryggen. Jesus sa: "Jag är livets bröd" (Joh 6:35). Han är den enda som kan tillfredsställa vår djupaste hunger, för han är den som möjliggör för oss att upprätta en relation med Gud.
a) Han tillfredsställer vår hunger efter mening och syfte i livet
Någon gång frågar vi oss alla, " Vad gör jag här på jorden?" eller "Finns det någon mening med mitt liv?" Som Albert Camus sa en gång: "Människan kan inte leva utan en mening."
Innan vi lever i relation med Gud, kommer vi aldrig att finna livets verkliga mening och syfte. Andra saker kan ge övergående tillfredsställelse, men det varar inte. Bara i en relation med vår Skapare finner vi vårt livs sanna mening och verkliga syfte.
b) Han tillfredsställer vår hunger efter ett liv bortom döden
Innan jag blev kristen tyckte jag inte om att fundera över döden. Min egen död tycktes mig vara långt borta i framtiden. Jag visste inte vad som då skulle hända och jag ville inte tänka på det. Jag klarade inte av att se sanningen i vitögat. Faktum är att vi alla ska dö. Ändå säger Bibeln: "...han har också lagt ner evigheten i människornas hjärtan..." (Predikaren 3:11). De flesta vill inte dö. Vi längtar efter att överleva döden. Endast i Jesus Kristus finner vi evigt liv. Vårt förhållande till Gud överlever döden och fortsätter in i evigheten.
c) Han tillfredsställer vår hunger efter förlåtelse
Om vi är uppriktiga måste vi erkänna att vi alla gör saker som är fel. Ibland gör vi saker som vi är djupt skamsna över. Och det är värre än så, det finns en självupptagenhet hos oss, en självcentrering som förstör livet. Jesus sa: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren. Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren" (Markus 7:20-23).
Vårt största behov är förlåtelse. Så som en cancersjuk behöver läkare, antingen han inser det eller ej, behöver vi förlåtelse antingen vi inser det eller ej. Den som erkänner sitt behov av förlåtelse är i en lång bättre position än den som låter sig invaggas i en falsk säkerhet.
Genom si n död på korset gjorde Jesus det möjligt för oss att bli förlåtna och förda tillbaka i ett förhållande med Gud. På det sättet gav han svaret på vårt djupaste behov.
- lollo (texten är tagen från boken Varför Jesus? - skriven av Nicky Gimbel)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar